Gammal blir äldre
Denna lilla tax. Denna lilla herre. Denna skadade kropp. Denna sjuka själ.
Vi vet om några av hans problem. Skadorna han fick efter fallet 2012 ner i berget. Hans hjärtproblem som han medicineras för.
Men sista 1 max 2 år har han fått några konstiga anfall. Dom påminner om epilepsi anfall, väldigt tysta anfall.
Anfallen håller på i ca 1-3 minuter. Han blir stel i kroppen, huvudet böjs oftast bakåt och han ”tappar” kroppen, blicken, ja nästan allt.
Sedan när han kommit tillbaka lite mer så är det kissa, bajsa och sen spy. När han kommit tillbaka och börjar göra sina behov så är kroppen sällan stadig. Han vinglar mycket och det dröjer innan kroppen är åter till det normala.
Han har inte dessa anfall så ofta men det blir tätare och tätare. Idag hade han ett som är det mest skakigaste och ”kraftigaste” han haft. Sedan var det 17 februari och innan dess var det mer än 6 månader sedan han hade ett anfall och det tror jag var hans första. Så dom kommer väldigt sällan men det tar på hans kropp och hjärta varje gång det kommer.
Jag tror att anfallen kommer vid en större fysisk aktivitet eller att han blivit uppjagad på något sätt. Typ varit uppe i en löptik eller liknande.
Ja men vad ska jag göra med allt detta?
Han är för gammal för att undersöka problemet och se vad det beror på. När han är pigg, dvs ca 90-95% av tiden, så är han krävande. Han behöver den mentala och fysiska stimuleringen.
Jag har mamma och pappa som kan ta honom och låta han pensioneras hos dom, men ändå vill jag ta mitt ansvar och ta hand om honom fullt ut. Han är mitt ansvar och jag vill ha kontrollen.
Sedan så kan han delvis vara hos mamma och pappa och delvis hos oss, hos mig. Att man på något sätt delar upp veckorna och han får några dagar i vila och några dagar med oss.
Jag tycker det är så himla svårt att veta. Veta vad som är rätt, vad han behöver, vad han klarar och vad han inte klarar. Vad det är för fel, kan jag göra något annorlunda? Stundvis känner jag mig hemsk. Att jag låter honom leva, att inte undersöka honom, att han inte får bo hos mamma och pappa. Att jag är egoistisk som håller honom kvar hos mig och oss. Så många tankar…så lite svar…
Älskade Amillo varför kan det inte bara få vara enkelt…